Fästningsstig

Skylt 1, Kaivokatu 6

1. Grundandet av Hamina fästning 

Hamina fästning grundades i början av 1720-talet på platsen för det krigshärjade Vehkalahti Uusikaupunki. Stadens återupprättande var resultatet av en försvarsplan som utarbetades av den svenske generalen Axel von Löwen.

Enligt den skulle staden på grund av sitt strategiskt viktiga läge utgöra hörnstenen i försvaret av den östra gränsen. Samtidigt skulle den ersätta det förlorade Viborg som ett fäste vid östra Finska viken. Enligt Axel von Löwens plan skulle den stjärnformade fästningen kontrollera den södra Stora Kustvägen, som var en av rikets viktigaste militära rutter.

Fästningen är baserad på en åttkantig grundplan, men stadens storlek innebar att endast sex av fästningens åtta utposter, eller bastioner, byggdes. De andra två skulle inte ha fått plats på näset. Två av bastionerna ersattes med en slingrande vall som följer Kirkkojärvis strandlinje. Denna centrala bastion inrymmer för närvarande Haminabastionen, en evenemangsarena.

Salutorget, Flaggtornet och Hamina Flag World

Marknader och marknadsstånd är en del av Fredrikshamns nutid. De började när staden grundades. Fem stora marknader hålls i Fredrikshamn varje år. Elomarkkinat på sensommaren fortsätter traditionen med Laurinmarkkinat, som började på 1600-talet. Det nuvarande Kauppatoriet är en tidigare basebollplan, vars former fortfarande kan ses.

Flaggtornet byggdes för fästningens kommendör år 1790. Det var tidigare platsen för en av fästningens bastioner, Helsingforsbastionen. Helsingforsbastionen och dess omgivande vallar revs år 1889.

Utanför flaggtornet vajar en av delarna av Haminas flaggvärld, en samling nordiska och baltiska flaggor. Flaggtornet inrymmer ett turistinformationscenter på sommaren, och bakom tornet finns en staty av en basebollspelare från 1968.

Hamina sommarpark och ankdamm

Hamina Sommarpark, som ligger på andra sidan av torget sett från flaggtornet, anlades på 1850-talet på Villmanstrands bastion. Fästningsleden går genom parken.

När parken byggdes hade fästningen redan förlorat sin betydelse: Fredrikshamn var inte längre en gränsstad, eftersom hela Finland hade annekterats till Ryssland till följd av finska kriget i Fredrikshamns fred 1809.

En damm har bildats i skuggan av den huvudsakliga försvarsmuren och vallen som förbinder bastionerna, vilken nu är känd som Ankkalampen.

Från sommarparken fortsätter befästningsleden över Mannerheimvägen, längs fästningens vallgrav och mot Tavastehusbastionen. Genom vallgraven går ett dike, med rester av en påldamm synliga i mitten. Dess ålder är okänd. Ursprungligen var syftet med dikena längs vallgraven att leda bort regnvatten från området.

Skylt 2, Roopertinkatu 11

Bastion fästning

Bastionbaserade befästningar utvecklades redan på 1500-talet, särskilt i Italien. Tidigare hade städer försvarats med höga murar och slott.

Med utvecklingen av vapen behövdes inte längre höga murar och slott. Murarna byggdes som lägre, kantiga försvarsfronter, och tunga kanoner placerades ovanpå dem.

Även om Hamina är modellerad efter en renässansfästning från 1500-talet med en cirkulär layout, användes vid dess design 1700-talets mest avancerade befästningsteknik, som betonade terrängförhållandena och vikten av framåtriktad befästning. Befästningsfärdigheterna baserades på exakt matematik, och fästningen bestod av många olika delar.

Finska städer uppkallade efter bastioner

Bastionerna fick sitt namn efter de finska städer som fanns när bastionerna byggdes. I Fredrikshamn hittar man alltså bastionerna Nyslott, Fredrikshamn, Åbo, Helsingfors, Villmanstrand och Tavastehus. Alla bastioner är dock inte längre tillgängliga: Helsingforsbastionen har rivits och några bastioner finns inom garnisonområdet.

Separata yttre befästningar, raveliner, byggdes framför vallgraven framför ringmuren mellan bastionerna, vilka skyddade den annars sårbara ringmuren.

På sidorna av ravelinerna byggdes så kallade lunetter, skjutställningar, som framåtriktade befästningar, vilket gav djup åt försvaret – med andra ord, om det behövdes var det möjligt att dra sig tillbaka till skydd av allt starkare inre försvarslinjer. Vallgravarna har alltid varit torra vallgravar och är avgränsade av höga grå stenmurar.

Kaponierer är delvis oberoende befästningar byggda in i vallgraven, som byggdes in i fästningen på 1800-talet.

Pulverkällaren och körsbärsparken

Tavastehusbastionen har en krutkällare som byggdes av ryssarna år 1785. Den fungerade också som ett krigstidskommunikationscenter och gasskydd, och efter kriget som lager och bland annat potatiskällare.

Museiverket har renoverat krutkällaren till ett galleriutrymme som kan användas under sommaren. På krutkällarens gårdsplan finns den vårblommande utställningen Kirsikkapuisto. Även Hamina Sommarteater är verksam i Tavastehusbastionen.

Tavastehus bastion, fästningsbyggnader

1. bastionens huvudmur

1. kavalervallen
2. bastiongården
3. gardin
4. hamn
5. min vän
6. passagen mellan bastionen och ridån
7. vallgrav
8. utomhusutrustning
9. lunett
10. motskydd
11. ravelin
12. fästningsbro
13. kaponier

en. vall

b. eldnivå

c. katvetie

d. stödmur

e. vallgrav

f. vallgrav med pålbarriärer

g. huvudförsvarsmur

h. försvarsvall med skjutställningar

i. bröstvärn

j. skjutplats

k. vallen

Foto: Hamina fästning. Kaskinen, Ilkka ; affär, Ulla-Riitta ; haminaSällskapet. [Statens museiverkstad] 1992

Skylt 3, Frigatan 8

Från en bastionfästning till en kaponjärfästning

Fästningen Hamina reparerades och moderniserades omfattande under ledning av general Alexander Suvorov på 1790-talet – samtidigt som hela den sydöstra finska gränsen befästes mot Sverige. De nya befästningarna och renoveringarna av de gamla befästningarna följde den gamla bastionfästningstraditionen.

Efter Suvorov föll befästningen av sydöstra Finland till den holländskfödde generalen Jan Peter van Suchtelen. Suchtelen började tillämpa ett nytt befästningssystem, kaponjärfästningen, i början av 1800-talet.

Halvmåne 1, halvmåne 2 och Centralbastionen

Kaponiersystemet representerar befästningskonceptet från början av 1800-talet. Kaponierer är befästningar byggda in i vallgraven och delvis oberoende av varandra. På vardera sidan om dem finns fyra välvda kanonkasematter med ett kryphål i den främre väggen. Vallen ovanför kaponiern är avsedd för gevärssoldater. Det finns två kaponierer i Hamina fästning, Puolikuu 1 och Puolikuu 2. De är belägna på båda sidor om Centralbastionen.

Den centrala bastionen inrymmer för närvarande Haminabastionen, en täckt evenemangsarena under sommaren. Den centrala bastionen var inte lika viktig för fästningens försvar som de andra bastionerna. Det fanns inga kanonställningar på dess vallar, utan försvaret utfördes med gevär.

Ett speciellt pilfort

Pilfästningen är ett speciellt tillskott till Hamina befästningssystem. Befästningarna, som reser sig brant från den omgivande terrängen, var ursprungligen nästan osynliga. Markytan var tidigare i nivå med den övre kanten av den grå stenmuren utanför vallgraven, och började sedan sjunka svagt ner mot Kirkkojärvi. Pilfästningens tvåfaldiga vall höjde sig således bara något från den omgivande terrängen. Flera meter jord har tagits bort från området under detta århundrade.

Det centrala fortet skyddades av en djup, muromgärdad vallgrav, som nås från den övre plattformen via skyddade stentrappor. Innanför den yttre vallen finns ett galleri, en lång välvd passage som löpte längs nästan hela vallgravens längd och till stor del fortfarande är intakt. Galleriet har kryphål från vilka eld avfyrades längs vallgraven.

Pilfästningen nås ovanifrån huvudfästningen via en öppen passage skyddad på sidorna. Dess huvudsakliga funktion var att hindra fienden från att avancera längs den smala kustremsan.

Kirkkojärvi – en medeltida vik

Hamina idrottsplan ligger i en unik miljö omgiven av vallar, fort och utrustning. Hamina basebollplan är också omgiven av historia, belägen mellan Centralbastionen och Kirkkojärvi.

Under medeltiden var havsnivån över en meter högre än den är idag. Kirkkojärvi, längs vars strand Fästningsleden löper, var vid den tiden en stor vik skyddad från stormar. Dess stränder var baser för vildmarksbesökare och fiskare.

Allt eftersom strandlinjen blev tätare befolkad drabbade vår- och höstöversvämningarna senare särskilt jordbruket. I början av 1900-talet sänktes sjöns vattennivå, vilket förvandlade den till en gräsbevuxen fågelsjö med grunda stränder.

Vägvisare 4, Raatihuoneenkatu 12

Byggandet av den centrala bastionen

År 1803 började man bygga om befästningarna på Kirkkojärvi-sidan av Fredrikshamns fästning inom ramen för ett nytt kaponiersystem. En stor bastion, den så kallade Centralbastionen, byggdes i mitten. På vardera sidan om den byggdes kaponiererna Puolikuu 1 och Puolikuu 2 i vallgraven.

Det fanns inga fler artilleriställningar i den centrala bastionen, utan endast en skjutplattform och ett bröstvärn för gevärsmän byggdes för försvar.

Till skillnad från de äldre bastionerna i Fredrikshamn byggdes tegelvalv, eller kasematter, innanför Centralbastionens vall, varav 58 passade in i den 240 meter långa vallen. Kasemattvalven fungerade huvudsakligen som förvaringsutrymmen. Vallens timmergrund sträcker sig till ett djup av flera meter.

Arbetet slutfördes i början av 1810-talet. Efter att fästningen hade rivits i mitten av 1800-talet byggdes trästall och förrådsbyggnader på den nästan en hektar stora innergården, eller bastiongården, för garnisonens last.

Fångar återställer Centralbastionen

Den centrala bastionen fungerade först som förråd för de ryska och sedan finska garnisonerna i Fredrikshamn fram till 1970-talet. Därefter påbörjades restaureringen av bastionen, som hade förfallit till dåligt skick.

De svårt rasade kasematterna byggdes till stor del upp igen. Arbetet krävde 600 000 nya tegelstenar. Samtidigt förstärktes bastionens tre meter djupa stockfundament och den jordtäckta vallen och bröstvärnsmuren ovanför omformades.

Restaureringsarbetet utfördes av Hamina arbetskoloni under Konnunsuo centralfängelse.

Hamina Bastion – en magisk evenemangsarena 

I slutet av 1980-talet utarbetade Fredrikshamns stads arkitektkontor en användningsplan för Centralbastionen och beslutade att det historiska och unika området skulle vara öppet för allmänheten. Den idé som Fredrikshamns stad presenterade för användningen av Centralbastionen var i linje med målen för Finlands Museiverk och Fångvårdsväsendet, som restaurerade området.

Projektets unika karaktär krävde kreativ planering och samarbete innan beslutet om att bygga togs 1997. År 1998 färdigställdes den centrala bastionen som en magnifik evenemangsarena, krönt av Europas största sommartält.

Flera stora evenemang och konserter hålls årligen i Hamina Bastions tält och kasemattvalv. Bland evenemangen finns den internationella militärmusikfestivalen Hamina Tattoo, Ljusnatten i september och julmarknaden Wanhan Holviston Joulu.

Vägvisare 5, Kadettikoulunkatu 7

En fästning bevakad av vindbroar och portar 

Området kring Nyslottsbastionen och Haminabastionen tillhör Haminas garnison. Mellan dessa bastioner ligger Viborgporten. När fästningen fortfarande var i drift var tillträdet till staden genom bevakade portar. Det fanns totalt tre portar, och de kunde stängas med vindbroar och bommar.

Vid varje port fanns en vaktstuga. Alla vaktstugor har bevarats än idag. Vaktstugan vid Villmanstrandsporten ligger på Mannerheimvägen och vaktstugan vid Havsporten ligger på Maariagatan.

Svensk och rysk gränsstad

Haminas garnison är kopplad till både Haminas historia och nutid. Hamina ärvde Viborgs position i början av 1700-talet, när stadens befästningar började byggas av svenskarna. Ryssarna fortsatte att befästa staden efter 1743, då Hamina hade blivit en rysk gränsstad.

När Finland annekterades av Ryssland år 1809 förlorade Hamina sin militära betydelse som gränsstad. Staden hölls dock i stridsberedskap fram till 1830-talet av den ryska infanterigarnisonen och fältartilleriet.

Från kadettskola till reservofficersskola

Det har alltid funnits soldater i Fredrikshamn: svenska, ryska eller finska. Den kanske mest inflytelserika faktorn i Fredrikshamns invånares liv har varit Finska kadettskolan, som verkade i Fredrikshamn före Reservofficersskolan. Kadettskolan flyttades från Savolax till Fredrikshamn år 1821.

Kadettskolans officerare och lärare deltog i stadens offentliga liv inom många områden. Många av dess elever påverkade senare nationella angelägenheter inom kultur, politik och ekonomi. Marskalk CGE Mannerheim gick också på kadettskolan i Fredrikshamn innan han flyttade till Sankt Petersburg för officersutbildning.

Kadettskolan lades ner under den ryska förtryckstiden år 1903. När Finland blev självständigt var Fredrikshamn, som tidigare var kadettskolans plats, den mest naturliga platsen för officersutbildning. Reservofficersskolan grundades i Fredrikshamn år 1920 och har fortsatt garnisonsstadens traditioner än idag. Reservofficersskolans historia presenteras av RUK-museet på Kadettikoulunkatu.

Varvara Schantin – officerskadetternas ”bullemormor”

Varvara Schantin (1870-1941) var gatuförsäljare av bageriprodukter. Hon sålde även bullar och kaffe till officerskadetter på övningsplatsen, för vilka officerskurserna 1-43 donerade en staty till staden som tack. Statyn gjordes av Veikko Haukkavaara.

Vägvisare 6, Kadettikoulunkatu 6

Reservofficersskolan eller RUK

Reservofficersskolan är en enhet under Arméakademin. Reservofficersskolan ligger i Fredrikshamn och är en del av garnisonen i Villmanstrand-Fredrikshamn.

Totalt utbildas årligen cirka 1 200 reservofficerare vid Reservofficersskolan i Fredrikshamn inom ramen för arméns reservofficersutbildningar. Reservofficersutbildningen hålls två gånger om året och kurserna är 14–16 veckor långa. Utbildningen, som fokuserar på ledarskapsförmåga och taktik, ger beredskap för officers-, chefs- och expertpositioner i både fredstid och krigstid. Reservofficersskolan kallas Finlands största ledarskapsskola. Sedan 1920 har Reservofficersskolan (RUK) utbildat totalt över 180 000 reservofficerare för försvarsmaktens och gränsbevakningsväsendets reserver.

Reservofficerskursen har fem enheter. Enheterna, Förrädskompaniet och Underrättelsekompaniet, är inrymda i den traditionella RUK-huvudbyggnaden. Eldbatteriet finns på garnisonområdet på andra sidan Kadettikoulunkatu i den så kallade "Hilton", eller Artillerikasernen. Pionjärkompaniets rödtegelkaserner kallade "Capernaumi" och Högkvarterets och Signalkompaniets rödtegelkaserner ligger på vardera sidan om Artillerikasernen.

Förutom reservofficersutbildning erbjuder RUK även utbildning för värnpliktiga från Arméns krigshögskola i Jägar- och Transportkompanierna. Jägarkompaniet är beläget i Fredrikshamns garnison mitt i Fredrikshamn, och Transportkompaniet ligger ett par kilometer bort, i Pampyölis kasernområde. Cirka 600 värnpliktiga börjar sin militärtjänstgöring i Fredrikshamn varje år. Dessutom anordnar Reservofficersskolan fördjupningskurser för officerskandidater, krigstida ledarskapskurser och truppchefskurser (för reservunderofficerare som börjar vid Försvarshögskolan).

Förutom reservofficersskolan inrymmer Hamina även en del av Arméns forskningscenter.

RUK:s huvudbyggnad och park

Huvudbyggnaden för Reservofficersskolan var en gång även huvudbyggnad för Finska kadettskolan. Den ritades av arkitekten J. Ahrenberg. I anslutning till huvudbyggnaden ligger Maneesi, en tidigare ridhall, som numera fungerar som festsal. Området omfattar också den tidigare RUK-högkvartersbyggnaden, som var ett laboratorium under kadettskolan.

Den lilla tegelbyggnaden i parken är en brunn från 1860-talet. I parken finns också en del av Hamina Flag World, Finlands flaggväg.

I utkanten av RUK-fältet står statyn av stupade officerare, designad av K. Kallio och daterad 1957. En papperslapp är inbäddad i piedestalen, innehållande namnen på över 4 000 officerare som stupade i krigen 1939-44.

Garnisonsklubben, ortodoxa monumentet och stadsmuseet

På andra sidan Kadettskolans rektors tidigare officiella residens, som representerar rysk tegelarkitektur. Idag fungerar byggnaden som restaurang och möteslokal för föreningar.

På samma sida av vägen finns ett litet ortodoxt kapell, byggt på 1800-talet till minne av träkyrkan Sankt Peter och Sankt Paul som tidigare stod på RUK:s mark.

Kadettikoulunkau är också hemvist för Haminas äldsta bostadsbyggnad, som för närvarande inrymmer stadsmuseet. De svenska och ryska härskarna, Gustav III och Katarina II den stora, förhandlade i byggnaden år 1783.

Skylt 7, Rådhustorget

Staden Haminas födelse

Stadshusområdet och Köpmanshusmuseet

Haminas historiska centrum runt rådhuset är värt att utforska till fots. Längs de cirkulära gatorna hittar du atmosfäriska trähusblock och kyrkor och administrativa byggnader som representerar olika stilar.

Du kan bekanta dig med gamla köpmannatraditioner på Kaserngatan, som var en betydande shoppinggata vid sekelskiftet. På Kaserngatan finns ett kulturhistoriskt värdefullt timmerhus som färdigställdes år 1841 och som för närvarande inrymmer Köpmannahusmuseet. Museets utställningar och den tidigare gårdsplanen ger en inblick i köpmännens och hantverkarnas liv i början av 1900-talet.

Unika ringgator: Stora Ringgatan och Lilla Ringgatan

Haminas stadsplan följer de former som fästningen dikterar. Stadsplanen är en så kallad radiell stadsplan, där åtta radiella gator utgår från det åttkantiga centrala torget, eller Rådhuset. De radiella gatorna är sammanbundna av en svängd ringgata, nuvarande Pikkuympyräkatu.

Den nuvarande Isoympyräkatu-gatan var tidigare platsen för en fästningsboulevard, ett område under militär kontroll. På 1700-talet spred sig borgerliga bosättningar till området kring den tidigare fästningsboulevarden, och den nuvarande Isoympyräkatu-gatan skapades.

Trafiken in och ut ur staden brukade passera genom tre portar i vallarna och en bro över vallgraven, var och en bevakad av sin egen vaktstuga. Vaktstugaerna finns fortfarande kvar, även om portarna har rivits.

Stadshuset i centrum

Mitt på Rådhusplatsen, i mitten av den cirkulära planen, ligger rådhuset, byggt 1798 enligt ritningar av Johan Brockman. Rådhuset har ändrat utseende flera gånger på grund av tre stora bränder som rasade under 1800-talet. Dess torn rymmer fyra klockor som installerades av Johan Könni den yngre på 1840-talet.

Under sin historia har rådhuset bland annat inrymt en bank, polisstationer, butiker och ett museum. Det har också tillfälligt inrymt både en svensk och en ortodox församling. Rådhuset genomgick omfattande renoveringar från och med 1987 och återinvigdes sommaren 1996. Sedan dess har byggnaden fungerat som mötesrum för stadsfullmäktige och stadsstyrelsen.

Aladdins stadspalats och tre kyrkor

En stor del av Fredrikshamns förflutna kan ses i omgivningarna kring Rådhustorget. Torget är omgivet av gamla, välbevarade byggnader, som var och en berättar sin egen historia.

Den terrakottafärgade ortodoxa Peter och Paul-kyrkan från början av 1800-talet. Enligt berättelsen var ritningarna av det runda templet i bysantinsk stil signerade av arkitekten Louis Visconti, men källorna relaterade till detta påstående är ofullständiga eller obefintliga. Det är dock möjligt att Visconti kan ha påverkat kyrkans utformning som modell. Klocktornet, som färdigställdes 1863, ritades av ingenjören löjtnant Hintzen 1858.

På andra sidan Rådhustorget ligger den himmelsblå lutherska kyrkan, ritad av CL Engel och byggd 1843. Den har i sin tur formen av ett grekiskt tempel.

På Rådhustorget syns även Vehkalahti medeltida gråstenskyrka, som Engel omvandlade till nyklassicistisk stil på 1820-talet.

Flera framstående handelsfamiljer har influerat Hamina, av vilka många var av ryskt ursprung. I utkanten av torget ligger Aladin-familjens åskblå stadspalats från slutet av 1800-talet. Det representerar nyrenässansen och den så kallade snickarstilen. Byggnaden inrymmer för närvarande bland annat ett kafé och festlokaler.

De stora bränderna i Fredrikshamn 1821, 1840 och 1887

Hamina drabbades av flera stora bränder under 1800-talet. En brand utbröt i handelsrådet Christian Bruuns hus på hörnet av Pikkuympyräkatu och nuvarande Fredriksgatan den 18 augusti 1821. Orsaken till branden var en hembiträdes försummelse. Branden förstörde ungefär 90 % av byggnaderna i stadskärnan.

Återuppbyggnadsarbetet var ännu inte slutfört när ytterligare en större brand utbröt den 22 maj 1840 – också orsakad av slarvig brandhantering. Brandskadorna uppskattades vara ännu större än vid den föregående branden.

Sent på kvällen den 24 september 1887 utbröt en brand i stallet till ett hus på Pikkuympyräkatu, som hade ett höförråd på övervåningen. Branden förstörde 28 hus. Denna brand var den sista större branden som drabbade finska städer.

Efter bränderna planerades det att ändra stadens unika cirkulära plan. Man beslutade dock att behålla det gamla radiella systemet, men gatorna breddades och tomterna utökades. Den nya planen utarbetades av Waldemar Aspelin och godkändes 1888. Samma år inledde även Hamina frivilliga brandkår sin verksamhet.